Chips.blogg.se

Hallå!

 

Trots att jag pysslat med den här bloggen en tid nu har jag fortfarande inte skrivit om Lantchips. Lantchips har en ganska stor plats i mitt liv. Jag skulle vilja påstå att det var Lantchips som gjorde att jag insåg att chips inte bara är som Estrellas och OLW:s standardchips. Historien om Lantchips är inspirerande. Grundarna satte igång för 25 år sedan utan någon egentlig back-up från externa kapitalstarka finansiärer. Istället satsade grundarna allt genom att pantsätta hus, bil och ta banklån. Nu, 25 år senare vet vi ju att det gick bra, vilket vi (jag) är oerhört tacksamma för, men det var ett ordentligt risktagande. Bra! Historien i sin helhet finns att läsa på Lantchips hemsida för den intresserade. På nämnd hemsida finns också vid varje chipssort tydligt angivet om sorten är vegansk/vegetarisk samt om den innehåller någon allergen.

 

När jag var en liten (mindre) pojkspoling fanns en chipssort med kantarellsmak. Jag som alltid varit svag för just kantareller gillade ju givetvis den chipssorten alldeles särskilt mycket. Utan att jag förstod varför försvann sorten spårlöst för ett stort antal år sedan. Nu i efterhand har jag förstått att sorten helt enkelt inte var populär nog för att den skulle vara lönsam att tillverka. Men ni kan ju ana min iver när jag vid en standardgoogling på kantarellchips (som jag gör med jämna mellanrum) upptäckte att Lantchips har återlanserat den här sorten som skänkte mig så mycket glädje i min ungdoms oskyldiga dagar. Sorten finns i sortimentet under en begränsad tid för att fira Lantchips 25-årsjubileum. Genast lade jag en rejäl beställning. Men jag kände en gnagande oro över att jag kanske romantiserat minnet av chipsen, var det verkligen så fantastiskt som jag mindes det? 

 

Nog med käbbel, nu till recensionen.

 

Först ska, i enlighet med traditionen, paketeringen behandlas. Jag tycker att påsen är riktigt trevlig. Den har en rustik känsla med en tydlighet. Det är inte en tjafsig påse, utan den är clean. Lantchips har samma design på alla sina påsar (i den här linjen), med skillnaden att färgen på bandet som går horisontellt mitt över påsen är olika beroende på smaken. Just den här sorten är orange, som man får anta ha en koppling till kantarellen (även om en kantarell väl  är mer gul?). Ståtlig, men ändå lite grov design går hem hos mig. Ett litet minus är att i ivern kan påsen vara lite klurig att få upp.

 

Doften är ganska timid, men ändå rak. Jag uppfattar en svampdoft, även om jag får kämpa lite för att känna av den. Jag gillar doften skarpt. Det luktar gott helt enkelt. Jag tycker att (med risk för att luras lite av den påstådda smaken) det påminner om när jag plockat svamp en hel förmiddag och sedan luktar på fingrarna. Eftersom att svampdoften är så pass svag anar jag också en doft av potatis som tränger genom. Jag vill gärna ha en starkare doft.

 

Chipsen ser ut som chips ska. Jag tycker att utseendet på den här sorten är föredömligt, även om vissa flarn kan vara aningen bleka. Det ska nämnas att den bild som jag infogar längst ner i inlägget inte speglar verkligheten exakt på grund av den tidiga morgonens starka ljus (ja, man kan och får äta chips även på morgonen). Chipsskärvorna har ett rustikt utseende precis som påsen. De ser lite ut som hemmagjorda chips, vilket givetvis är starkt positivt. Jag kan inte se någon tydlig skalkant vilket gör mig lite besviken. Varje flarn är unikt. Det är konst.

 

Konsistensen på ett chips är väldigt viktigt för mig. Det är anledningen till att jag uppskattar Lantchips så mycket. De fokuserar uppenbart på att få till en fin krisp, vilket de lyckas med. Flarnen är åt det tjocka hållet men är ändå spröda. Tuggmotståndet är bra. Krispen är så fin så att när man biter i ett av kantarellchipsen så låter det väldigt härligt (typ såhär: krisp!). Fullträff!

 

Upplevelsen av chipsen står ändå och faller med smaken. Den här sorten har en FANTASTISK smak. Det smakar verkligen svamp och det smakar mycket och väldigt mustigt. Chipsen innehåller torkad svamp, men bara 0,3% kantarell. Trots den låga siffran smakar det faktiskt kantarell. Sältan lyfter smaken av svamp på ett ytterst behagligt sätt. Svampsmaken kompletteras med en lite jordig smak. Den rustika känslan som går igen i både paketeringen och utseendet finns även i smaken. Smakintensiven är on point (engelska för "på poäng" tror jag), vilket leder till att det är enkelt att identifiera den huvudsakliga smaken som är precis det som utlovas, dvs. kantarell. Det känns som att stoppa in en idyllisk skogspromenad på den färgsprakande hösten i munnen. Ojojoj. Gott. Vidare ska lantchips ha cred för att man lyckas få till en jämn smak på flarnen i påsen. Samtliga (drygt tio) påsar som jag ätit har alla hållit en jämn nivå av smak.

 

Det här är en utmärkt chipssort. Väldigt trist att kantarellchipsen bara kommer att finnas i Lantchips sortiment under en begränsad tid. Min rekommendation är att, som jag gjort, köpa på sig ett litet lager så man klarar sig i vart fall ett tag. Jag längar redan till Lantchips 50-årsjubileum.

 

Slutligen, som svar på min fråga i ingressen: ja, kantarellchipsen var precis så fantastiska som jag mindes dem.