Chips.blogg.se

Hallå!

 

Chipsskrivningsdags! Idag ska jag ge mig på Gårdschips senaste nyhet, Atacamasalt, dvs. lättsaltade chips. Det är ingen favorit för mig, jag tycker nämligen att det är en ganska tråkig chipssort. Sorten är dock klart användbar för att göra tilltugg av eller som komplement i en chipsbuffé. Lättsaltade chips är dessutom en klassiker som inte ska dissas i onödan, den har en självklar plats bland de riktiga klassikerna. Atacamasalt är nog en creddig saltsort (om salt kan vara creddigt) som jag aldrig hört talas om. På påsen framhålls också Atacamasaltets fantastiska egenskap i att ha 35% mindre natrium är vanligt salt. Just den grejen säljer inte in chipsen för mig, men det kanske finns många (någon alls?) som hemskt gärna vill äta mindre natrium och då är ju den här sorten perfekt. Det som säljer in den här sorten för mig är varumärket. Gårdschips gör enbart bra chips så sorten till trots hade jag höga förväntningar. 

 

Pakteringen är stabil. Den är lahom fin med ett somrigt ljust tema. Något med påsens design påminner mig lite om en ask ipren (på ett bra sätt). Designen är i övrigt den kllassiska gårdschips-designen som jag ju som bekant gillar. Inga konstigheter med en här påsen.

När jag öppnar påsen och girigt drar in ett djupt näsandetag blir jag lite besviken. Doften är följande; chips och Iite frityr. Annars nästan ingenting. Trist. Jag gillar ju chips, men chips får gärna lukta mer än så.

Utseendet då? Gårdships chips är alltid fina. Flarnen är i varierande storlek med föredömlig skalkant. De brukar dock ha en trevligare nyans, dessa skärvor är lika bleka som mina lår i februari. Flarnen är tunna så att de blir nästan genomskinliga. Jag blir lockad till att göra solglasögon med såna här flarn som glas, tror det skulle funka hyfsat. Vissa flarn har krullat ihop sig som om de lagt sig i fosterställning. Det är givetvis pluspoäng.

Konsistensen är inte alls dålig. Trots tunna flarn finns ett påtagligt tuggmotstånd i de allra flesta bitar.  Tuggmotståndet är Inte på Lantchips-nivå direkt, men ändå respektabelt. Frasigheten är spot on, även om vissa chips är väl flottiga. Kanoners konstistens faktiskt. Kul tycker jag. 

Slutligen ska smaken bedömas. Alltså, det är ju lättsaltade chips. Det finns ingen riktig smak att tala om. Atacamasalt smakar (såvitt jag kan bedöma) likadant som vanligt koksalt så där finns inte heller något som sticker ut. Chips är ju gott, och de här chipsen smakar chips. Bara chips. Fint så, men det är ju inget man blir varm i själen av. Sältan är lite för låg i min smak. Intensiviteten är undermålig. Smaken av friterat blir för tydlig jämfört med sältan. Dock gör den låga sältan chipsen väldigt lättätna, vilket i och för sig är en fördel. Kort sagt är det här goda chips för att vara lättsaltade. 

Gårdschips har kompletterat sin kollektion med en lättsaltad variant. Det är en klassisk smak som bör finnas med i varje seriös chipstillverkares utbud. Av den anledningen välkomnar jag nyheten, även om sorten som sådan inte är något jättespännande. Det är bra chips, det är ju Gårdschips. Vill man ha lättsaltade chips, som man faktiskt vill ha ibland, kan jag rekommendera att man tar den här sorten istället för Estrellas eller OLW:s storsäljande motsvarigheter. De här är långt mycket bättre. Dessutom får man ju på påsen veta koordinaterna för exakt var potatisen odlats, bara en sån sak liksom.

Tillbehörstips: Salami (en lite torrare, mindre fet variant), mörk lager (förslagsvis Dugges), tapenade (jag rekommenderar Zetas paprika och oliver), läskeblask (zingo!).