Gårdschips - Sparris

Hallå!
 
Återigen ska jag ge mig på att recensera Gårdschips. Jag fick ju, som ni kanske såg i tidigare inlägg, hem en låda från Gårdschips innehållande fyra olika chipssorter (tack så mycket!). Bland dessa fyra fanns en sort med smak av sparris. Jag har suktat efter de här ett tag nu men inte fått tag i en påse, så det var med eufori jag mottog särskilt den påsen. Aldrig tidigare har jag provat chips med smak av sparris, så med nervösa fingrar har jag pillat på påsen i några dagar innan jag äntligen vågade mig på att prova flarnen.
 
Jag har ju redogjort för Gårdschips som tillverkare tidigare. Deras chips är i grunden, i vart fall vad jag förstår, gjorda på samma sätt oavsett kryddning. Därför är det en hel del som återkommer, men det som skiljer sig mellan sorterna är detaljerna. Jag tycker om chipsdetaljer. Den allra mest väsentliga skillnaden mellan Gårdschips olika sorter är givetvis smaken och doften.
 
Just den här sortens paketering går i en halvtrevlig grön anda. Grunddesignen är densamma som Gårdschips alltid har. Att färgtemat är just grönt känns rimligt med tanke på att smaken är sparris. Det finns visserligen även vit sparris, men det väljer jag att ignorera. Paketeringens gröna toner är klart mer behaglig än syskonet till sorten, dvs. ingefäran. Paketeringen är helt OK.
 
När jag äntligen varsamt öppnade påsen och luktade på innehållet blev jag genast på bra humör, trots att jag precis innan bevittnat en dunktävling från NBA (basket alltså) som var en gigantisk besvikelse. Tur att jag har chips i mitt liv som kan muntra upp mig. Doften är vän, med toner av friterat och lite sött. Doften hade helt klart kunna varit starkare, jag fick anstränga mig för att kunna känna av den. Jag kan inte påstå att jag känner en doft av just sparris, men någon typ av allmän, svårplacerad, grönsaksdoft. Det är en ljuv doft, om än lite svag. Doften utlovar en trevlig smakupplevelse.
 
Det är absolut inget fel på utseendet på sparrischipsen. Det är heller ingenting som får mig att börja skaka av iver (mer än jag redan gör över det simpla faktum att jag snart ska få äta chips). Flarnen har ett vänligt utseende och ser ut som chips bör, men det är inte något spektakulärt. De är mycket lika Gårdschips chips med tryffelsmak (till ingen människas förvåning). Precis som sina syskon inom Gårdschips-familjen har även sparrischipsen en fin skalkant.
 
Precis som utseendet påminner konsistensen mycket om Gårdschips övriga sorter, vilket förstås är bra. Gårdschips gör chips med bra krisp och lagom tjocklek. Chipsskärvorna beter sig på ett behagligt sätt i munnen, även om jag önskar en aning mer tuggmotstånd.
 
Jag har skrivit tidigare att Gårdschips sorter brukar ha en intensiv smak. Som tur är avviker inte sparrischipsen från den traditionen. Smakintensiviteten överraskade mig positivt. Eftersom att sparris har en ganska mild och lite försiktig smak var jag osäker på hur väl sparrissmaken skulle göra sig på chips och om det ens gick att få till en tydlig sparrissmak. Särskilt efter att jag känt den relativt svaga doften förmodade jag att dessa chips skulle ha en låg smakintensitet. Den osäkerheten visade sig vara dramatiskt onödig. Smaken är tydlig och väldigt trevlig. Det smakar verkligen sparris tillsammans med en angenäm syrlighet och fräschör. Chipsen har en hög sälta som spelar fint tillsammans med sparrissmaken. Sältan och sparrissmaken är lite som bröderna Sedin i hockeyrinken, båda är OK för sig själv men tillsammans gör de sig bäst. Återigen håller Gårdschips vad som utlovas, chipsen smakar alltså precis som påsen påstår. Ärlighet är ju trevligt.
 
Det anges på påsen att den här chipssorten är bara kommer att finnas i Gårdschips sortiment under en begränsad tid. Synd, tycker jag. Eftersom att de är så pass goda och unika bör de ta plats i det ordinarie sortimentet.
 
Tillbehörstips: Vitt fruktigt vin (t.ex. sauvignon blanc, tips från min fantastiska vän tillika sommelier Isabella: https://www.systembolaget.se/dryck/vita-viner/schneeberger-256401), champagne, IPA (kanske White IPA av Coppersmith's Brewery från den fantastiska staden Västerås).
 
Paketering (0-10): 6
Doft (0-10): 7
Utseende (0-10): 6
Konsistens (0-10): 7
Smak (0-20): 17
 
Sammanlagd poäng (glädje) (0-60): 43 (72%)
 
Chips | |
#1 - - Adam:

Fin läsning ännu en gång, kul! Kan du rekommendera någon alkoholfri dryck som gör sig till dessa?

Svar: Man tackar! På rak arm kan jag tipsa om Richard Juhlins alkoholfria mousserande vin: http://www.mousserande.se/richard-juhlin-blanc-de-blancs/. Trevligt alternativ tycker jag!
Erik

Upp