Larssons - Grön sparris

Hallå!
 
Äntligen är det dags igen för att sätta sig ner, riva upp en påse chips och högljutt gorma om vad jag tycker. Sommaren påstås vara över, så man får väl trösta sig lite med extra chipssessioner. Hur hanterar man annars ångest? Idag har jag en påse lyckopiller i form av grön sparrischips från Larssons att gräva i. Höga förhoppningar. Har inte tidigare gett på mig Larssons i den här bloggen. Chipsen tillverkas på Larsvikens Chipseri. Chipseri alltså. Otroligt vad det finns fina ord. På chipseriet förädlas egenodlad potatis till slutprodukten, dvs. chipsen. Det påstås att chipseriet har ett urval av 550 (!) olika potatissorten som man väljer bland för att få till bästa möjliga chips. Det låter ju vanvettigt, men härligt. Allt som går ner i cementblandaren för att få fram chipsen kommer från Skåne, det är ju positivt att man inte importerar ingredienser från onödigt långt avstånd.
 
Det går inte att bortse från färgen på påsen när man ska bedöma paketeringen. Den är ljust, nästan stickande, grön. Tankarna går till såna där reflexvästar man fick ha på dagis när hela dagisgruppen var på utflykt för att fröknarna inte skulle tappa bort barnen (så här ungefär). I övrigt är påsen ganska ren från käbbel. Det finns en liten historia om chipseriet på påsens baksida, trevligt! Skaplig påse även om färgen är otäck.
 
Doften är främst av klassisk frityr. Men det finns en oväntad fräschör. Oväntad kombo ändå. Det luktar chips, dvs. gott. Men doften är lite för svag för min smak. Det skulle vara oärligt att påstå att jag kan känna sparris i doften. I stort är doften ändå trevlig.
 
Chipsen är riktigt fina! Det syns att de är redigt friterade, som det ska vara. Skalkanten är tydlig och vacker. Färgen är djupt gulbeige och flarnen pryds av prickar av krydda. Varje flarn har som små bubblor. Somliga chipsflarn vinglar mot att vara genomskinliga, men håller sig ändå på rätt sida avspärrningarna. Jag hade uppskattat lite mer böjda och oregelbundet formade flarn, dessa är nämligen relativt platta. Slutsatsen är att utseendet är riktigt bra!
 
Vi springer vidare mot en bedömning av konsistensen. Även här håller Larsson väldigt hög klass. Det finns en oerhört trevlig krisp i flarnen. Tuggmoståndet skiljer sig lite grann från chips till chips, men överlag är också det fint. Jag skulle dock välja något tjockare flarn för ytterligare tuggmotstånd. När jag biter i chipsen sönderdelar sig flarnen på ett nästan dramatiskt sätt (i likhet med detta). Det framgår av chipseriets hemsida att de friterar chipsen på lite lägre värme, men under längre tid. Kanske är det framgångsreceptet. Mycket bra! 
 
Jag blir så glad när chips håller vad som lovas. De här chipsen smakar faktiskt grön sparris. Det är dessutom fruktansvärt gott. Smaken är ren, inte alls konstgjord eller frän. Sältan är bra och balanserar sparrissmaken på rätt sätt. Eftersmaken bjuder på svag hetta, som om svartpeppar har våldgästat kryddningen. Det passar bra. När jag studerar ingredienserna närmare inser jag att det är cayennepeppar. Ett och annat flarn har en jordig smak. Kanske för en än mer genuin smak från otvättad sparris. Sparris som normalt sett har en relativt timid smak återfinns i dessa guldklimpar tydligt som förstasmak, med uppbackning från sältan och pepparn istället för tvärt om. Precis som det ska vara.
 
Det här är väldigt bra chips. Chipseriet leverar på hög nivå. Det märks att man tar hantverket på allvar. Jag rekommenderar verkligen dessa. Här har vi ett bra exempel på chips som absolut inte behöver dipp, utan klarar sig väldigt fint på egen hand. Ska man ändå tvunget ha en dipp skulle det vara en dödssynd att ta en smakintensiv dipp som tar över. En ren créme fraische eller liknande är så långt jag skulle kunna sträcka mig. 
 
Som siffrorna nedan avslöjar är detta en av mina favoriter. Prova!
 
Tillbehörstips: Öl (en frisk lager, t.ex. Electric Nurse från Dugges), läskeblask (varför inte en nyöppnad Coca Cola med mycket kolsyra?), använd smulade över en somrig sallad istället för krutonger, svensk tapas, en droppe tabasco.
 
Paketering (0-10): 5
Doft (0-10): 6
Utseende (0-10): 9
Konsistens (0-10): 9
Smak (0-20): 18
 
Sammanlagd poäng (glädje) (0-60): 47 (78%)
 
 
Chips | | Kommentera |

Kettle Chips - Sourcream & Sweet Onion

Hallå!
 
Kompisar, det är för glest mellan inläggen. Dåligt av mig. Hur som helst kommer ett nytt här i alla fall. Äntligen dags för Kettle Chips (eller Kettle Brand som de också verkar heta). Just denna sorten är Sourcream & sweet onion. Det är alltså frågan om en variant på Sveriges vanligaste chipssort. Kettle är ett amerikanskt märke som tillverkar chips som är "all-natural", vilket är USA:iska för att man försöker minimera obehagliga tillsatser. Det låter ju bra ändå. En kul grej med Kettle är att de ibland håller tävlingar där pöbeln får komma på nya chipssmaker. Vinnare år 2016 var smaker som kallas "Tuscan Three Cheese" och "Buffalo Bleu". Tidigare år har bjudit på vinnare som "Cheddar Beer", "Jalapeno Jack" och "Spicy Thai". Chips från Kettle finns på de flesta ICA-butiker och bör köpas i större utsträckning än som görs.
 
Kettle har överlag bra paketeringar. Designen är enkel, stilren och utan massa tjafs. Alla olika sorter har en egen färg. Just denna är limegrön med vit, guldig och gul text. För mina 2.0-ögon är detta en rätt schysst påse, även om vissa andra sorter från Kettle är snyggare (t.ex. de här).
 
Doften är skarp! Syrlig doft men inte så mycket chipsdoft. Det luktar nästan lite rengöringsmedel om man vill vara elak. Det vill inte jag. Ju mer jag luktar desto mindre känner jag. 
 
Flarnen är ganska bleka men har en fantastisk skalkant. De ser rustika och ojämna ut. Utseendet påminner lite om Lantchips (vilket är ett fantastiskt betyg). Flarnen har många små, små bubblor. Storleken på chipsen är ganska jämn och paketeringen har gjort ett bra jobb med att undvika att de små liven krossats (trots transport från Tyskland). Det enda jag kan anmärka på är att de, som sagt, är lite bleka. I övrigt riktigt fina.
 
Även konsistensen är riktigt bra. Väldigt frasiga, men samtidigt ett påtagligt tuggmotstånd. Det är en oerhört svår balansgång som Kettle lyckas riktigt fint med. Det finns inte en tendens till seghet. Tuggmotståndet får får min smak gärna vara liiiite större men konsistensen i stort är mycket bra.
 
Smaken är inte alls klassisk sourcream & onion á la Estrella. Det finns en tydligt syrlighet som jag gillar. Syrligheten möts upp av en behaglig sötma som efter en liten stund planar ut i en ganska stor löksmak. Löksmaken dröjer sig kvar i munnen. Jag som gillar lök kan inte säga något illa om det. Sältan är balanserad mot övriga smaker. Intensiviteten i smaken är lite i underkant. Det smakar inte lite, men det får gärna smaka mer. Det kan hävdas att löken tar över lite för mycket. Allt som allt faller dock den här smaken mig i smaken. Gott.
 
Tillbehörstips: Öl (en gedigen ale, förslagvis en mörk ale från Dugges), läskeblask (Cuba Cola tycker jag), en liiiiten liten klick créme fraiche (för att balansera upp löksmaken), rökt renhjärta.
 
Paketering (0-10): 8
Doft (0-10): 2
Utseende (0-10): 8
Konsistens (0-10): 8
Smak (0-20): 14
 
Sammanlagd poäng (glädje) (0-60): 40 (67%)
 
 
 
Chips | | Kommentera |

Snackgold - Caviar

Hallå!
 
Sommaren är här och på sommaren bör man äta extra mycket chips. Därför kommer här en informativ redogörelse för en ny chipssort, dvs en recension. Idag ägnar vi åt oss premiumchips i form av Snackgolds kaviarchips. Det är alltså inte kaviar som man har på mackan, typ Kalles kaviar, utan sådan finkaviar från störar och andra mustiga fiskar. Sist jag provade Snackgold var det tillverkarens hallonvariant som stod på menyn. Den som läste den recensionen kanske minns att jag inte direkt älskade de chipsen (äckligaste chipsen jag någonsin ätit faktiskt). Men hallonchipsen avskräcker mig inte från Snackgold tillräckligt för att jag inte ska ge mig på deras kaviarchips. 
 
Paketeringen är mycket lik Snackgolds hallonchips, men med den självklara skillnaden att den här påsen inte har en bild på hallon, utan på kaviar. Påsen ser rätt fin ut. Den är svart med guldetaljer och ganska enkel i sin design. Precis under bilden på påsen som föreställer en hög chips och en generös hög kaviar står att det är ett serveringsförslag. Det föreslås alltså att man äter sån fancy kaviar till dessa kaviarchips. Kaka på kaka med andra ord.
 
Öppningen av påsen bjuder på en fontän av doft som sprider sig i rummet. Det hade varit trevligt om doften var behaglig. Det är den inte. Det luktar unkna kex och lite surt. Jag blir inte så sugen på att sätta i mig chipsen, utan doften gör man ganska otaggad på det faktiskt. Doften är brödig men också lite stickig. 
 
Flarnen har ett utseende som påminner starkt om hallonchipsen, vilket är ganska väntat eftersom att det är samma tillverkare och förmodligen exakt samma tillverkningssätt. Flarnen är stora och rejäla. De flesta chipsen har en ganska djup färg medan ett och annat är ganska blekt. Somliga flarn ser något överfriterade ut. Chipsens utseende är lite väl polerat för min smak.
 
Konsistensen är bra. Precis som hallonchipsen är de ganska tjocka, men det funkar ändå. Läcker krisp!
 
Smaken då? Nej. Inte alls bra. Det här är äckligt. Smaken springer iväg och påminner lite om surströmming, vilket visserligen är rätt gott, men inte som smak på chips. Om jag fokuserar känner jag ändå en tydlig ton av kaviar. Trots att kaviar är salt och chips brukar vara salta har dessa flarn relativt dålig sälta. Eftersmaken är sur och inte alls behaglig, dessutom dröjer sig eftersmaken kvar ovanligt länge. Jag har riktigt svårt att uppskatta eller ens stå ut med den här smaken. Besviken inser jag att jag kommer att kasta bort en nästan full chipspåse. 
 
Snackgold ska ändå ha cred för att de provar ovanliga smaker på chips. Varken hallon eller kaviar funkar enligt min subjektiva smak, men jag tycker att det är uppfriskande idéer. Jag har bara slängt chips två gånger i mitt liv och båda kommer från Snackgold. Kanske är det ett tecken på att jag borde sluta köpa Snackgolds chips, men jag har redan nu siktet inställt på en annan av deras smaker, nämligen harissa. Slutligen kan sägas att en chipssort är problematisk och det bästa är paketeringen.
  

Tillbehörstips: Kaviar (i alla fall om man ska tro Snackgold), munskölj, läskeblask (joltcola kanske eller något annat käbbel).

Paketering (0-10): 7
Doft (0-10): 2
Utseende (0-10): 4
Konsistens (0-10): 7
Smak (0-20): 1
 
Sammanlagd poäng (glädje) (0-60): 21 (35%)
 
 
 
 
Chips | | Kommentera |
Upp