Estrella - Linschips: Sourcream & onion
Hallå!
Nu är det dags igen. Både för en recension, men också för chips som ska vara ”nyttiga”. Irriterande. Estrella griper paniskt i alla halmstrån för att få ett övertag mot den närmsta konkurrenten OLW. Dessa ska enligt uppgift ha 40% mindre fett men 100% god smak. Ok! Det är ju en uppenbar lögn, i alla fall delen om smaken. Och delen om mindre fett torde vara fullständigt ointressant för i princip alla som vill äta chips. Det bör också nämnas att jag är ytterst tveksam till att detta faktiskt är chips i dess rätta bemärkelse. De ser nämligen ut som något annat, men det står ju på påsen att det är chips så då får jag väl lita på det till en början i alla fall. De är gjorda av lins-, majs- och rismjöl, alltså inte potatis. Chips är gjorda av potatis. Det här verkar inte vara chips.
Jag har redan nuddat vid en diskussion om paketeringen. Designen är tråkig. Påsen är dessutom väldigt fullspäckad med detaljer. Den känns upptagen. Jag blir stressad av att se på påsen. Bakgrunden är i en trist beige färg. Det framhålls tydligt att innehållet är nyttigare än andra chips, men att smaken är minst lika bra. Jag litar inte på sånt. Det känns oärligt. Sammantaget är designen på påsen både tråkig och rörig, vilket givetvis inte är bra.
Doften då? Det luktar bröd. Bröd är ju gott, men chips ska inte lukta bröd. Det finns också en svag lökdoft. Det luktar inte alls som chips brukar lukta men det luktar inte illa. Lukten påminner mer om bakad potatis än chips. Det är extra anmärkningsvärt eftersom att dessa chips inte ens innehåller potatis. Jag har svårt för dofter som inte stämmer överens med hur det borde lukta. Förvirrande.
Nu spricker det. Utseendet berättar sanningen: det här är inte chips. Det här är någon annat typ av snacks. Det ser ut som såna varma snacks man kan köpa på biografer. De är väldigt tjocka och storräfflade. Det går liksom inte att utveckla det här så mycket eftersom att det inte ens nästan är chips. Jag kan ingenting om den här typen av snacks. En sak är säker, om det skulle vara chips skulle utseendet vara fruktansvärt.
Konsistensen är svår att bedöma. Det är liksom inte likt något jag tidigare provat som utgett sig för att vara chips. Det är som är bita i en friterad bit av frigolit. Konsistensen är exakt densamma som hos såna otäcka snacks som biografer säljer. Bitarna har någon typ av crunch, men inte av den typ som chips vanligtvis erbjuder. Konsistensen är mer kex än chips.
Är det ens rättvist att bedöma smaken på det här? Nä, men jag gör det ändå. Smaken är faktiskt helt OK. Det smakar förvånansvärt mycket, även om det inte smakat mycket. Smaken påstås vara sourcream & union, och det kanske det är. Men när jag försöker jämföra de här bitarna med chips med samma påstådda smak är det som att jämföra äpplen och päron. Eller kanske rättare sagt äpplen och skridskor. Det smakar ganska fräscht, men det finns ingen tydlig smak att urskilja. Eftersmaken är lite brödig, vilket doften skvallrade om. Smaken är mustig men ändå inte så stark. Det påminner lite om rågbröd. Det smakar inte som det ska, men det är inte äckligt.
OK, det här är märkligt. Jag recenserar alltså något annat än chips i en chipsblogg. För det är ju så det är, det här är INTE chips. Det är snacks. Jag är oerhört besviken på Estrella som kallar det här för chips. De borde veta bättre. Volvo skulle ju inte börja sälja cyklar och kalla dom bilar. Plus borde ta upp det här. Råd & Rön borde såga det här. Någon domstol borde förbjuda Estrella mot vite att någonsin kalla det här för chips igen. Jag borde varna för det här, så det just vad jag ska göra: VARNING! Det här är inte chips. Köp inte den här sorten om du vill ha chips. Däremot kan den som har ett öppet sinne med fördel testa den här sorten, eftersom att de som snacks inte alls är dåliga, men de håller inte som chips.
Tillbehörstips: Fejkade märkeskläder, läskeblask (Icas egna cola), smör.
