Rootfruit - Mandelpotatis & himalayasalt

Hallå!
 
Dags igen efter ett litet break. Försökte leva nyttigt. Insåg att livskvaliteten blev för lidande. Chips är viktigare än t.ex. oviktiga saker. Chips är gott, det borde räcka som anledning att aldrig avhålla sig från en sådan gudagåva.
 
Dagens föremål: Rootfruits mandelpotatischips smaksatta med himalayasalt. Det låter ganska spejsigt. Kul. Jag har saknar chips i mitt liv så jag går in i det här testet med mer glädje än vanligt. Rootfruit är egentligen samma som Gårdschips, eller rättare sagt: Gårdschips är en del av Rootfruit. Det är ju en kvalitetsstämpel i min bok. Jag älskar ju Gårdschips. Nåväl, till sakinnehållet.
 
Paketeringen är fin! Jag har tidigare berömt svarta påsar, därför förtjänar även den här påsen lite cred för färgen. Jag tycker att den är fin. Påsen känns harmonisk. Den är lite mer avlång än chipspåsar vanligtvis är, vilket känns oerhört spännande. Den här sorten finns mig veterligen endast i lillepåsen, dvs under 100 g, den här på ynka 90 g. 90 g är ca. 5 minuters chipsätning, men underbart är kort säger ju dom som är kloka så jag tar det som ett tecken på kvalitet. I övrigt ser paketeringen bra ut, den är inget spektakulärt men den utstrålar kvalitet och smask. Ytterligare cred för att man tydligt anger att chipsen är veganska och laktos- och glutenfria. DOCK (!) en liten fundering angående en liten del av påsens baksida där det framgår att man för maximal smak ska hälla upp påsens innehåll, dvs. chipsen, i en skål. Jag vågar påstå att man för bästa smakupplevelse av chips i allmänhet ska äta direkt ur påsen. 
 
Doften av chipsen är försiktig. Det väller inte ut doft direkt. Men det luktar chips, och chips är ju bra så det är fint med mig. Det finns också en typisk doft av friterat hos chipsen (min misstanke är att det är därför att chipsen faktiskt har blivit friterade, men jag är inte helt säker). I korthet kan sägas att doften är svag men behaglig, det doftar ju trots att chips.
 
Nästa punkt på agendan är chipsens utseende. Här blir det lite mer intressant. Dessa chipsflarn ser inte riktigt ut som chips i allmänhet gör, vilket beror på att det är mandelpotatischips. Precis som en tidigare recension av mandelpotatischips är dessa lite mer avlånga och smala än vanliga chips. De är fina. Just dessa flarn är väldigt tunna, de ser otroligt spröda ut. Färgen är åt det lite blekare hållet, men färgen är ingen överraskning, varken uppåt eller neråt. Till sist måste nämnas att flarnen ser ovanligt flottiga ut. Glömde nästan: FIN skalkant!
 
Konsistensen är förvånansvärt bra. Utseendet utstrålade en överväldigande sprödhet som inte riktigt återfanns när jag satte tänderna i flarnen. Jättebra krisp. Konsistensen upplevs som ett klassiskt chips. Det är nog exakt den här konsistensen som de flesta tänker sig när de tänker på en chips beteende i en mun. Jag personligen kan uppskatta ett ytterligare tuggmotstånd, men jag gillar det här. Det sprakar och håller på i min mun när jag gnager på flarnen, bra!
 
Sist men inte minst, SMAKEN! Det utlovas en smak av himalayasalt. Jag är (oerhört) långt från en saltexpert och vet inte om himalayasalt smakar annorlunda än vanligt salt, men utifrån smaken på chipsen så kommer jag till slutsatsen att så inte är fallet. Smaken är helt enkelt salt. Inget fel med det. Jag gillar ändå smakupplevelser som är lite mer spännande än vad en ren smak av salt kan ge, men fan om inte det här är riktigt gott ändå!? Jag tycker att det smakar riktigt bra. Påminner lite om pommes frites. Tydlig sälta, så klart. Men smaken av mandelpotatisen smyger sig genom sältan på ett väldigt behagligt sätt. Det är ju fint att låta en så trevlig potatissort som mandelpotatis skina lite. Att stänka på massa andra smaker kan man ju göra på vanliga potatischips. Ibland talar jag illa om chips utan annan smak än salt, men jag kanske ska sluta med det. Eller så uppskattar jag dessa flarn extra bara för att jag har en bra dag, men jag kan absolut rekommendera den här sorten. Särskilt till de som gillar att köpa Estellas eller OLW:s lättsaltade chips; köp de här istället! 
 
Chips är gott. När  chips smakar chips kan det inte bli annat än bra. Det här är bra, om än inget världomvälvande. Det är ju trots allt bara chips med saltsmak. Jag skulle ändå vilja avsluta med att säga att den här sorten är en sådan som INGEN kan säga att de inte gillar (om man inte är en sån som inte gillar chips i allmänhet, men såna är ju helt omöjliga), så det är en säker sak om man planerar att bjuda en okänd människa på chips (vilket man bör göra oftare).

Tillbehörstips: Öl (en ljus lager i ett fint glas), charkisar, ett gott humör och kanske lite trevlig musik (exempelvis The Tallest Man on Earth).

Paketering (0-10): 6
Doft (0-10): 6
Utseende (0-10): 6
Konsistens (0-10): 8
Smak (0-20): 14
 
Sammanlagd poäng (glädje) (0-60): 40 (67%)
 
 
 
 
Chips | | Kommentera |

Estrella - Linschips: Sourcream & onion

Hallå!

Nu är det dags igen. Både för en recension, men också för chips som ska vara ”nyttiga”. Irriterande. Estrella griper paniskt i alla halmstrån för att få ett övertag mot den närmsta konkurrenten OLW. Dessa ska enligt uppgift ha 40% mindre fett men 100% god smak. Ok! Det är ju en uppenbar lögn, i alla fall delen om smaken. Och delen om mindre fett torde vara fullständigt ointressant för i princip alla som vill äta chips. Det bör också nämnas att jag är ytterst tveksam till att detta faktiskt är chips i dess rätta bemärkelse. De ser nämligen ut som något annat, men det står ju på påsen att det är chips så då får jag väl lita på det till en början i alla fall. De är gjorda av lins-, majs- och rismjöl, alltså inte potatis. Chips är gjorda av potatis. Det här verkar inte vara chips. 

Jag har redan nuddat vid en diskussion om paketeringen. Designen är tråkig. Påsen är dessutom väldigt fullspäckad med detaljer. Den känns upptagen. Jag blir stressad av att se på påsen. Bakgrunden är i en trist beige färg. Det framhålls tydligt att innehållet är nyttigare än andra chips, men att smaken är minst lika bra. Jag litar inte på sånt. Det känns oärligt. Sammantaget är designen på påsen både tråkig och rörig, vilket givetvis inte är bra.

Doften då? Det luktar bröd. Bröd är ju gott, men chips ska inte lukta bröd. Det finns också en svag lökdoft. Det luktar inte alls som chips brukar lukta men det luktar inte illa. Lukten påminner mer om bakad potatis än chips. Det är extra anmärkningsvärt eftersom att dessa chips inte ens innehåller potatis. Jag har svårt för dofter som inte stämmer överens med hur det borde lukta. Förvirrande. 

Nu spricker det. Utseendet berättar sanningen: det här är inte chips. Det här är någon annat typ av snacks. Det ser ut som såna varma snacks man kan köpa på biografer. De är väldigt tjocka och storräfflade. Det går liksom inte att utveckla det här så mycket eftersom att det inte ens nästan är chips. Jag kan ingenting om den här typen av snacks. En sak är säker, om det skulle vara chips skulle utseendet vara fruktansvärt. 

Konsistensen är svår att bedöma. Det är liksom inte likt något jag tidigare provat som utgett sig för att vara chips. Det är som är bita i en friterad bit av frigolit. Konsistensen är exakt densamma som hos såna otäcka snacks som biografer säljer. Bitarna har någon typ av crunch, men inte av den typ som chips vanligtvis erbjuder. Konsistensen är mer kex än chips.

Är det ens rättvist att bedöma smaken på det här? Nä, men jag gör det ändå. Smaken är faktiskt helt OK. Det smakar förvånansvärt mycket, även om det inte smakat mycket. Smaken påstås vara sourcream & union, och det kanske det är. Men när jag försöker jämföra de här bitarna med chips med samma påstådda smak är det som att jämföra äpplen och päron. Eller kanske rättare sagt äpplen och skridskor. Det smakar ganska fräscht, men det finns ingen tydlig smak att urskilja. Eftersmaken är lite brödig, vilket doften skvallrade om. Smaken är mustig men ändå inte så stark. Det påminner lite om rågbröd. Det smakar inte som det ska, men det är inte äckligt.

OK, det här är märkligt. Jag recenserar alltså något annat än chips i en chipsblogg. För det är ju så det är, det här är INTE chips. Det är snacks. Jag är oerhört besviken på Estrella som kallar det här för chips. De borde veta bättre. Volvo skulle ju inte börja sälja cyklar och kalla dom bilar. Plus borde ta upp det här. Råd & Rön borde såga det här. Någon domstol borde förbjuda Estrella mot vite att någonsin kalla det här för chips igen. Jag borde varna för det här, så det just vad jag ska göra: VARNING! Det här är inte chips. Köp inte den här sorten om du vill ha chips. Däremot kan den som har ett öppet sinne med fördel testa den här sorten, eftersom att de som snacks inte alls är dåliga, men de håller inte som chips.

Tillbehörstips: Fejkade märkeskläder, läskeblask (Icas egna cola), smör.

Paketering (0-10): 2
Doft (0-10): 2
Utseende (0-10): 1
Konsistens (0-10): 1
Smak (0-20): 7
 
Sammanlagd poäng (glädje) (0-60): 13 (22%)
 
Chips | | Kommentera |

Garant - Havssalt, Lime & Koriander

Hallå!

Dagens recensionsobjekt kommer från budgetmärket Garant. Tillverkare av mängder av olika matvaror brukar oftast inte göra särskilt bra chips, med vissa undantag (Ica har ett gäng som är rätt bra). Jag brukar vilja köpa chips där kvalitet är i fokus, vilket dessa chips inte direkt utstrålar. Smaken lät så spännande att jag inte kunde motstå att köpa på mig en påse trots mina förutfattade meningar. Jag har goda erfarenheter av lime som smak på chips i och med en chipsförälskelse tidigt i mitt chipspräglade liv (OLW Sourcream & Lime). Koriander på chips har jag inte provat, men jag gillar verkligen koriander som smak i mat så det lät klart intressant. Såg verkligen fram emot att pressa munnen full av den här sorten.

Först ska vi prata paketering. Den här är inte så fin. Påsen ser lite ut som något jag själv skulle kunna pyssla fram i photoshop (jag är ytterst obegåvad när det kommer till digital formgivning). Det är intressant med svart påse eftersom att det är ganska ovanligt i chipshyllan. Det står på påsen att chipsen är smakrika och oemotståndliga. Det är två egenskaper som jag uppskattar hos ett chips, så det lät ju ganska lovande. Jag var ändå inte helt övertygad. Påsens design i stort är inte bra. Den är tråkig och ser lite ogenomtänkt ut. Men ändå lite cred för att man vågar använda en svart bakgrund.

Doften är mycket svag och blygsam. Inte alls ett slag i ansiktet när jag öppnar påsen, istället är doftupplevelsen som en knappt kännbar petning på kinden. Jag kan känna en liten limedoft. Utöver limedoften finns någon typ av örtdoft, men jag kan inte påstå att det går att identifiera just koriander. Doften är lite lite frän och sticker nästan till i näsan trots att den är svag. Inget glädjeämne. 

Flarnen har ett utseende som klassiska standardchips ofta har. Inte sällan försöker tillverkare av budgetchips dölja det tråkiga utseendet med att räffla flarnen, dessa är dock släta och därmed ärliga med sitt trista utseende. De är ganska bleka, men kryddningen syns tydligt med gröna prickar vilket jag uppskattar. Chipsen är väldigt tunna och på vissa håll nästan genomskinliga. Jag får intrycket att man tagit chipsen ur fritösen för tidigt med tanke på den bleka looken. De har ingen färg alls, förutom en gul ton. Ingen skalkant vad jag kan se.

Det finns tyvärr nästan ingenting bra att säga om konsistensen. De är väldigt porösa och går sönder direkt utan att ge något motstånd alls. Chipsen faller sönder lättare än en perfekt stekt kobebiff, synd bara att kobebiffen ska vara mör medan chips (enligt mig) ska ha en bra krisp och ge lite tuggmotstånd vid förtäring. På tal om krisp: trots att chipsen är så porösa är flarnen på något oförklarligt sätt ändå lite krispiga. Jag vet inte hur det går till. Jag är dock inte mer trångsynt än att jag förstår att somliga människor gillar oerhört tunna chips. För sådana människor kan nog de här chipsens konsistens upplevas som bra. För mig upplevs den som dålig.

Det smakar inte så mycket, och det smakar inte lime. Det smakar något, men det smakar inte heller koriander. Vad är det som händer? Det smakar lite besk citrus, inte den fräscha smaken som lime ger. Jag anar någon typ av pepparsmak. Även sältan är väldigt låg. Om man bara tar ett chips åt gången i munnen känner man nästan ingenting. Eftersom att chipsen varken har någon påtaglig konsistens eller smak blir det lite som att äta ett hologram av ett chips (ja, det är en sågning). Tar man en hel näve känner man den bittra citrussmaken långt bak i munnen. Det finns absolut ingen eftersmak. Jag hade verkligen hoppats på en tydlig koriandersmak. Det finns inte. Det finns ingen tydlig smak alls. Det smakar lite som lättsaltade chips som i cirka tre minuter befunnit sig i samma hus som ett korianderblad, mer än så kan det omöjligen vara.  Smaken är ju inte äcklig, den är bara inte vad som utlovas och heller inte särskilt tydlig.

Om jag tillåts spekulera vill jag gissa att chipsskaparen här varit försiktig med koriandern därför att det är en väldigt dominant och speciell smak. Den försiktigheten gick tyvärr överstyr och resulterade i att koriandern blev svårt underrepresenterad. Om man ska göra chips med en så spännande smak som koriander måste man ju löpa linan ut. Människor som köper chips med smak av koriander tycker förmodligen om koriander och vill uppleva den smaken. Ingen som köper de här chipsen kan tycka att chipsen bjuder på en intensiv eller ens tydlig smak av något över huvud taget, allra minst av koriander. Tyvärr. Det hade kunna varit bra, men det är det inte.

Tillbehörstips: Koriander (så man får koriandersmaken), srirachamajonnäs, läskeblask (kanske den norska klassikern Villa), aladåb.

Paketering (0-10): 3
Doft (0-10): 2
Utseende (0-10): 2
Konsistens (0-10): 3
Smak (0-20): 7
 
Sammanlagd poäng (glädje) (0-60): 17 (28%)
 
 
 
Chips | | En kommentar |
Upp