Chips.blogg.se

Hallå!

 

Vad passar bättre att göra en söndag än att äta chips? Inget tycker jag. Därför ska jag idag äta och recensera Gårdschips senaste nyhet, piri piri & rostad vitlök. För den återkommande läsaren är det ingen nyhet att jag gillar Gårdschips, så det är med nöje jag testar den här sorten för första (men inte sista) gången. Smaken intresserar mig särskilt eftersom att jag har saknat bra chips med hetta bland svenska chipssorter. Det står tydligt på påsens framsida att dessa flarn ska ha en angenäm hetta vilket gör mig nästan darrig av iver. Jag har skrivit mer om Gårdschips som tillverkare av chips tidigare så det hoppar jag över i det här inlägget, i stället ger jag mig på själva utlåtandet.

 

Jag tycker Gårdschips chips generellt har helt OK paketeringar. Just denna går i rött av den självklara anledningen att piri piri-frukten är röd. För den som vill veta exakt hur piri pirin ser ut (i torkat format) kan klicka här. Rent estetiskt tycker jag att Gårdschips tryffel har en finare påse men denna är ändå helt OK. Bonuspoäng för informationen på påsens framsidas övre vänstra hörn där man får veta lite mer om de chips som finns i just din påse, nämligen vem som är chipsmästare, vilken potatissort chipsen är gjorda på, vem som odlat potatisen och koordinaterna till den åker (!) potatisen är odlad på. Kul chipsnördinformation! I stort är pakteringen helt OK tycker jag.

 

Doften påminner om paprika mer än chili. Utöver paprikadoften finns en brödig ton. Doften är inte riktigt så intensiv som jag hade väntat mig eller velat ha. Den lukt jag känner är dock behaglig och frisk (men brödig och paprikig om det nu går ihop). Inget fel på doften, men inte heller någon fullträff.

 

Flarnen är fina och går i en gyllene grundfärg med en orange ton som återkommer i fläckar. Chipsens utseende skvallrar om att de är välfriterade. Det är tunna chips som nästan går att se igenom på sina håll. Skalet är kvar vilket jag uppskattar. Väldigt fina flarn!

 

Konsistensen är bra. Chipsflarnen är spröda, nästan lite porösa. Krispet är bra även om jag gärna hade levlat upp det något, vilket också gäller tuggmotståndet. Tar jag två flarn samtidigt och lägger dom som en dubbelmacka kommer jag närmare det typ av tuggmotstånd jag gillar i chips. Konsistensen skiljer sig åt lite grann från flarn till flarn men generellt sett är det, som sagt, bra konsistens.

 

Smaken är ju det som jag hoppades på mest i dessa flarn. Åtskilliga timmar har gått åt till att föreställa mig smaken på den här sorten sedan jag fick se att de var på gång, vilket visade sig vara välinvesterad tid därför att det här är goda chips! Det smakar mycket paprika, men med en viss nyans av lök. Jag kan inte direkt urskilja vitlöken. Trots att sältan är på en väldigt fin nivå i relation till smakintensiteten finns det en tydlig sötma som förhöjer paprikasmaken på ett angenämt sätt. Jag saknar dock smaken av den rostade vitlöken lite. Hettan är trevlig. Till en början var jag besviken och tyckte hettan var för svag, men ju fler flarn och ju högre tempot mellan påse och mun blev, desto mer påtaglig blev hettan. Jag tror mig ana att chipsen i botten av påsen var starkare än de i toppen av påsen. Detta förmodligen på grund av att påsen stått upp under transport och därigenom har kryddan skakats ner mot påsens botten. Av denna anledning rekommenderar jag att man öppnar påsen underifrån för att få de starka flarnen först (för det borde ju vara det man är ute efter när man äter den här sorten). De här chipsskärvorna har en trevlig smak som uppmuntrar till vidare förtäring, precis som bra chips ska göra. Bra Gårdschips! Personligen kan jag tycka att hettan skulle kunna ökas något för att träffa helt rätt, men i stort är smaken fin.