Chips.blogg.se

Hallå!

 

Idag blir det en specialare. Jag kommer att recensera två olika chipssorter i samma inlägg. Det handlar om OLW:s Heta hitschips - med en fläkt av färskost & chili och Gyllene schlagerchips - med smöriga toner av havssalt och lök. Schlagerchips alltså. Jag drar av båda på samma gång tänkte jag, ingen idé att dra ut på lidandet osv. Låt oss för enkelhets skull kalla den förstnämnda sorten för de heta chipsen och den andra för de smöriga chipsen.

 

Jag har nämnt OLW tidigare. Tillverkaren behöver förstås ingen närmare presentation, men för den intresserade kan nämnas att OLW står för Old London Wasa och ägs av norska Orkla. Bak i glansdagarna tillverkade OLW en legendarisk chipssort som låg många år före sin tid, nämligen Sourcream & Lime (bild för den nyfikne: Limechips). Till min stora förtvivlan försvann limechipsen under sommaren 2004. Jag kommer alltid att minnas OLW:s sourcream & lime som min första chipsförälskelse. Det var min första stora favorit i snacksvärlden. Helvete vad jag skulle vilja komma över en påse idag. Å andra sidan är det nog lika bra att jag låter min bild av chipssorten ligga kvar som ett kärt minne, risken är ju att jag inte alls skulle uppskatta sorten på samma sätt idag. OLW ligger mig varmt om hjärtat som ni förstår.

 

Nåväl, åter till dagens recension. Vi måste bedöma pakteringen hos dagens två recensionsföremål. Ni kan som vanligt se bilder i slutet av inlägget. Låt oss börja med den heta. Den är ju inte fin. Det är någon vedervärdig typ av metallisk rosa som grund tillsammans med text och detaljer i babyblå. Jag misstänker att man försöker göra den lite schlager-aktig. Det går inte hem hos mig. Dessutom bidrar man till orimliga förväntningar på hur höga chipstorn man kan bygga. Såna chipstorn som avbildas på påsen är riktigt svåra att få till. Jag tycker kort sagt att påsen är riktigt ful.

 

Vi går vidare till den smöriga. Fan också. Den ser också ordentligt risig ut. Bakgrunden är dock guldig på den här, så den sticker inte i ögonen lika mycket som den heta. Trots att den är mindre ful är den heta känns det ändå som att dra en bukett med brännässlor i ögonen när man råkar titta lite på den här påsen. Spontant känns ju det som ett ganska dåligt betyg.

 

Nästa del att bedöma är doften. Den heta har ingen spännande doft direkt. Det är en svag doft, men i vart fall någonting. Det luktar lite färskost men också lite unket. Det känns lite som en jordkällare. Den smöriga då? Det luktar nästan ingenting. Det enda jag kan känna är någon typ av doft av salta pinnar. Det luktar så pass lite att man känner plastlukten från påsen. Om man verkligen vill kan man känna en svag svag doft av lök, men bara för att man vet att det borde lukta så. Trist.

 

Utseendet: Den heta har en ganska typisk look. Chipsen ser ut som ett standardchips ofta ser ut, och det är ju inte så upphetsande. De är räfflade och har en ganska jämn färg. Kryddan avslöjar sig som prickar på flarnen på ett sätt som får chipsen att se sjuka ut. 

 

Om den smörigas utseende har jag följande att säga: Chipsflärparna har en fin och i många delar väldefinierad skalkant trots att de är lövtunna. Däremot är flarnen bleka och många av flarnen har svarta fläckar. Hade jag haft liknande fläckar på min kropp hade jag varit övertygad om att jag hade hudcancer. Trist att behöva tänka på cancer när man äter chips ändå. Vissa chipsbitar är nästan genomskinliga vilket jag tolkar som att chipsen är för flottiga sett till dess tjocklek.

 

Den heta har ett alldeles för dåligt tuggmotstånd och konsistensen är överlag en besvikelse. Att de är räfflade och ganska tjocka gör dock att de får en ganska bra krisp. Drygt en på tjugo har en ganska bra konsistens men de är ändå långt ifrån Lantchips och andra föredömen när det gäller konsistens. 

 

Konsistensen på de smöriga chipsen är för dålig. Flarnen påminner om såna ätbara servetter som man ibland fick på barnkalas när man var liten. Supertunna. Inget tuggmotstånd över huvud taget. Ingen krisp.

 

Men smaken då? Den kanske räddar upp de här stackars chipsens betyg? Nja. De heta har faktiskt en helt OK smak. Det trodde jag inte. Kul! Jag känner av färskosten. Däremot är chilismaken lite för svag för att falla mig i smaken. Man kan dock ana chilin genom den lilla hettan som bjuds. Ändå lite sting.

 

De smöriga däremot... Min kompis Willes utlåtande var kort och träffsäkert: "Keff smak". Det smakar nästan ingenting. Det finns ingen löksmak här. Man kan lika gärna äta knäckebröd med salt på. Knäckebröd har bättre krisp så det är nog till och med bättre. Här kan man nog med fördel använda dip tyvärr.

 

Det här är inte bra. Det känns som att OLW panikartat ville ta fram någon smak inför schlagertiden och stressa fram dessa två. Mycket tråkigt. Köp något annat. OLW kan mycket bättre. Chipshyllan har bättre grejer. Vi släpper den här sorten och blickar framåt.

 

Kolla gärna min nyligen tillagda topplista över de chipssorter som jag recenserat i bloggen. Länk till topplistan finns till vänster.